fbpx

Arnesen om entreprenören

”Vi söker en ATP-turnering på gräs från 2020 och kommer redan i år att spela en Champions Tour-turnering med bland andra Mats Wilander och John McEnroe”.

Mårten Hedlunds ord på presskonferensen den 26 februari i år fick några av de närvarande journalisterna att skaka på sina huvuden. Det gör en del – både journalister och andra – fortfarande när saken kommer på tal.

För vem är väl entreprenören Mårten Hedlund att storma in i svensk tennis med så högtflygande planer att ingen i tennisetablissemanget ens snuddat vid tanken?
Att Hedlund inte är ett etablerat namn i sporten är säkert en del av förklaringen till varför det på vissa håll finns en skepsis mot hans plötsliga engagemang. Tvivlen bottnar säkert även i att han tänker så långt utanför den där boxen som så många av oss hamnar i av slentrian och ibland kanske av rädsla för att anta stora utmaningar.
Samtidigt som vi på ett sätt beundrar dem som gör det finns den där rösten som säger ”vem tror han att han är”.

Jag känner inte Mårten Hedlund men den Hedlund jag håller på att lära känna verkar vara en oerhört driftig, energifylld och samtidigt lite halvgalen entreprenör. Missförstå inte halvgalen. Det är definitivt inte avsett att vara nedlåtande, snarare tvärtom. Hans tycks inte rygga för någonting utan ger sig in på för honom ganska okänd mark och med stora mål för ögonen.
För det måste man väl vara inte bara oerhört driftig och energifylld utan också just halvgalen? Eller är det bara vi som föredrar tryggheten på hemmaplan som tycker så?
Återstår att se om Mårten Hedlund kommer att lyckas eller inte. Och svaret är förstås helt avhängigt av vad som avses med att lyckas.
Vad gäller Sveriges möjligheter att nästa år få en ATP-turnering på gräs ska vi inte hoppas på för mycket. Det är ju fler om budet. Bland annat då Mallorca. Beskedet om vem som vinner dragkampen lär komma direkt efter årets turnering i Antalya (23-29 juni) eftersom det är på den platsen i kalendern som den nya turneringen ska in.
Faller valet inte på Svaneholm Open betyder inte det per automatik att Hedlund har misslyckats även om hans kritiker självklart kommer ta tillfället i akt att påstå det.
Den som gör det bör då också vara rakryggad nog att förklara det som ett misslyckande varje gång Sverige söker men inte får ett idrottsevenemang.
Så är det ju inte. Förklaringen är att någon annan sökande varit bättre.
Vad gäller sommarens Champions Tour-turnering har den alla förutsättningar att bli en framgång.
Kan jag skriva annat med uppdraget som krönikör för turneringens hemsida?
Nej, det hade sett konstigt ut. Men eftersom jag var positiv till turneringen redan innan samarbetet kom till stånd skulle det väl å andra sidan ha varit ännu märkligare att byta fot enbart med syftet att visa oberoende och integritet.
Wilander och McEnroe är största dragplåster och att det kan vara ett av den 60-årige amerikanens sista framträdanden på banan gör att turneringen kittlar lite extra.
Men alla känner förstås inte så. Definitivt inte Sydsvenskans tidigare krönikör Åke Stolt som nu krönikerar i Idrottens Affärer.
Så här skriver Stolt i IA:
” Vem vill se föredettingar påminna sig och oss om hur skoningslöst tidens tand mal ner förmågan? Fysiska underhållare åldras snabbare än både operasångare och saxofonister som ändå kan bli nog så patetiska när de uppträder långt efter att bäst-före-datumet gått ut”.

Det räcker med dessa rader för att förstå att Stolt har en vass penna. Jag hyser och har alltid hyst största respekt för hans kunskap, rättframhet och starka integritet.

Här finns inget rätt eller fel men på Stolts fråga om vem som vill se föredettingar är svaret: så många att Champions Tour fortfarande drygt 20 år efter starten fortfarande har en given plats på den internationella tenniskartan.

Sommarens Svaneholm Open kommer att bli en härlig nostalgifest och i bästa fall också en förfest inför nästa år.

En ATP-turnering på gräs i Sverige skulle vara historisk och häftig. Visserligen är spelveckan före Wimbledon långtifrån optimalt och det skulle vara svårt att locka något av de allra största namnen.

Sedan länge etablerade Swedish Open i Båstad och Stockholm Open ligger också illa i kalendern men är starka turneringar som år efter år attraherar svenska tennisentusiaster och vid vissa tillfällen – som Roger Federer 2010 spelade Stockholm Open – en bredare krets än så.

Även om svensk tennis i första hand behöver en WTA-turnering skulle en tredje svensk ATP-turnering höja pulsen och sporten skulle få mer uppmärksamhet i media än vad som nu är fallet.

Också sommarens Champions Tour-turnering betyder mer mediefokus än normalt på sporten.

Mårten Hedlund stormar alltså in och vill göra något som kommer svensk tennis till gagn.

Jag förstår att det finns tvivel om hur det kommer att gå men kan under inga omständigheter begripa dem som kritiserar hans ambition att bidra till svensk tennis.
”Äh, han gör det bara för att tjäna storkovan”, har jag hört från vissa håll.
Det är som om spekulationerna om Hedlunds syfte överskuggar det han vill åstadkomma, ungefär som om det skulle vara ovidkommande när det i själva verket är vad som är allra viktigast.
Utan att på något sätt vara insatt i ekonomin kring kalaset inbillar jag mig att det blir klirr i kassan vid succé men annars tomt i kassakistan.
Mårten Hedlund har sina kritiker och det finns säkert de som hoppas att hans satsning inte lyckas.
Men då har man inte heller svensk tennis bästa för ögonen.

Jonas Arnesen
Fotnot: Åke Stolt är en sann idrottsvän och borde i alla fall ges möjlighet att ompröva sin åsikt om föredettingarna. Tycker att han ska få en fribiljett och tror att han kommer uppskatta underhållningen.

Svaneholm Open Editor

Author Svaneholm Open Editor

More posts by Svaneholm Open Editor